QR-kod

STÖD NIX TO THE SIX

Bankgiro 5421-6270

Swish 1234 33 84 06 (eller scanna QR-koden här intill)

Månadsöverföringar (SEB) 5401 34 308 86

Jag gick på grannfrun med den stora svarta pudelhannen. Hon frågade direkt:

–Du gillar inte klaner, varför det?

–Det finns två sätt att organisera ett samhälle och det är i klaner eller i nationer. Det har visat sig att nationer med erkända gränser, som styrs demokratiskt och där det finns rättssystem, kan ge invånarna välfärd. Samhällen, som utgörs av klaner, klarar den uppgiften dåligt.

Jag väntade på nästa fråga; grannfrun var som pudeln, som hade satt sig ner med spetsade öron. Så kom frågan:

–Två sätt att organisera?

1968-revoltens muterade kommunister som styr riksmedierna skriver att Sverigedemokraterna vann en millimeter före Miljöpartiet i emigrationsförhandlingarna. Målfoto avgör! Socialdemokraterna bryter loppet och blir kvar med en grön elefant i rummet och är nöjda med att inte behöva lämna ifrån sig makten. Stilenligt! Makten gäller för dem. Inget annat.

För tio år sedan skrev Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar, en bok med titeln ”Pandemi – myterna, fakta, hoten”. (Boken finns i nyutgåva.) Han menade att en pandemi orsakad av ett nytt virus skulle komma att drabba världen. Frågan var bara när. Påståendet var ingen nyhet. Hela den berörda forskarvärlden hade samma uppfattning. En pandemi skulle komma. Till och från läste även vi i allmänheten artiklar om ett kommande skräckscenario.

De svenska ”expertmyndigheterna” kände till samma sak såvida de inte helt enkelt blundade eller sov. Eller inte var intresserade. Det fanns alla skäl i världen att förbereda landet för vad som skulle komma. Inte vad som riskerade att komma utan vad som faktiskt skulle komma.

Ljudet från häcksaxen dolde ljudet från stegen.

”Har du tid några minuter?”

Jag vände mig om. Det var grannfrun med den stora svarta välklippta pudelhannen. Vi gick och satte oss på trädgårdsstolarna.

”Du har berättat för mig om korruptionen i riksdagen och hur en röst på ”The Six” i praktiken är en röst på Muslimska brödraskapet. Jag drog det på fikat på jobbet häromdagen och förstår att det blir en knagglig fortsättning för mig om jag inte kan landa resonemanget. Det kan bli ensamt vid bordet. Det finns många goda människor där med huvudet i träda och ett hjärta med turbotryck, som du brukar säga. Det blev känsligt!”

Krig genom ombud eller proxykrig är en typ av krigföring som blivit allt vanligare efter andra världskriget. Syftet är att stater kan föra krig mot nationer utan att det väcker uppmärksamhet. Det är i regel en stat som för krig mot en nation. En stat är det maktcentrum som tillfälligt har makten. En nation är något mer bestående och kan beskrivas som ett urfolks identitet. Nationen har en gräns, flagga och ofta ambitionen att vara en rättsstat.

Putin har makten i Ryssland och driver ett proxykrig mot Ukraina. Det vet vi men sannolikt inte invånarna i Ryssland eftersom medierna i ett sådant krigförande land tiger om det.

När de demokratiska tankarna började utvecklas i väst i början av 1800-talet fanns två huvudriktningar att välja mellan. Maktdelningsprincipen formulerad av Montesquieu å ena sidan och principen om folksuveränitet å den andra.

Maktdelning bygger på samverkan mellan tre skilda maktcentra, som ska kontrollera varandra: Den verkställande makten, den lagstiftande och den dömande. I Sverige utvecklades i stället folkstyret. All makt utgår från folket (RF 1 kap 1 §). Någon egentlig maktdelning finns inte i vår konstitution. Det är mer fråga om en arbetsfördelning. Det skapar knepiga problem blottlagda i dagens pandemikris med oklar arbets- och ansvarsfördelning mellan kommuner, regioner och Regering.

Samtalet var slut. Jag stoppade ner mobilen. Kände att jag inte var ensam och vände mig om på garageuppfarten. Grannfrun med den stora svarta pudelhannen stod på trottoaren.

-Kommer det att bli värre än nu? frågade hon

-Ja, mycket, svarade jag.

Henne ville jag minst av allt prata med just nu. Jag var störd. Samtalet var från en gråtande medelålders man i ett av våra utanförskapsområden. Jag hade suttit i bilen ett tag och tryckt bort samtalen men svarat när jag kom hem.

Jag har en fråga till Hans Jensevik: ”När går det åt skogen för kommunerna?” Jag fick frågan den 18 maj 2019 på Swebb-TV:s konferens i Stockholm. Det var då tanken på Nix to the Six föddes.

Jag får ständigt frågor och mina svar uppfyller sällan förväntningarna. En vanlig reaktion är att jag ska ta kontakt med våra riksdagsmän och tala dem tillrätta. Även på majkonferensen såg deltagarna våra riksdagsmän som förnuftiga beslutsfattare som bara behövde informeras om verkligheten. Då skulle landet styras bättre. Mitt svar överraskade:

Jag gick på grannfrun med den stora svarta pudelhannen. Hon lät som en stridsvagn i utgångsläge med sina två V12-dieslar på tomgång. ”Du berättade häromdagen hur det gick till när Robert Mugabe tog farmerna från de vita farmarna i Zimbabwe och delade ut dem till partibröderna i ZANU-FP.” Jag nickade för jag hade varit därnere som svensk administrativ biståndsarbetare för SIDA 1983 - 1986. Jag visste hur det hade gått till och hade nyligen berättat det för pudelns matte.

Det tillhör Sverigebilden att svensken bor i landet med världens bästa rättsstat. För att befästa den delen av Sverigebilden pekas finger åt Ungern så fort tillfälle ges. De sysslar nämligen inte med fri massinvandring som Sverige gör. När det här skrivs har Sverige fått med sig de nordiska grannländerna i en bekymrad skrivelse till EU och cirkusen är igång igen.

Det finns yttranden som en del älskar och andra hatar. Jag tillhör den senare kategorin när det gäller rubrikens utsago. Jag hörde den för ofta under mina sjutton år i Uppsala kommun. ”Ta in en från trottoaren som har körkort” eller ”Ta in en från trottoaren som kan torka gamlingarna” – ja, någonstans. Den som yttrar dylikt har kompetensförakt.