QR-kod

STÖD NIX TO THE SIX

Bankgiro 5421-6270

Swish 1234 33 84 06 (eller scanna QR-koden här intill)

Månadsöverföringar (SEB) 5401 34 308 86

Hej dagbok! En berättande krönika, lite lång som sådana är, om årets inledande fyra månader med Corona-krisen som den svarta svanen som stjälper ekonomin och paradigmskiftet att oberoende medier tog initiativet från MSM som SVT, TV1, TV2. TV4, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen och regionalpressen. DI (Dagens Industri) räknas inte dit och vi börjar redan 2018 med två ekonomer ”som såg det komma”.

Finans- och fastighetskrisen för 29 år sedan i början av 1990-talet var en L-kris. Det har undertecknad hävdat i åratal. Det finns en artikel i DI från februari 2018 (bakom betalvägg) där jag diskuterar utvecklingen med nationalekonomen professor John Hassler. Kurvan i diagrammet i DI-artikeln överensstämmer med den här nedan och förutsäger en brutal ekonomisk nedgång 2018. Dock, nedgången kom två år senare som framgår nedan. Den övre kurvan i DI-artikeln som beskriver ett faktiskt utfall 27 år tidigare har L-formen. Den faller snabbt ner och fortsätter sedan ut till höger utan att återhämta sig. Förloppet liknar bokstaven L och det var en L-kris. Ekonomin återhämtade sig inte till tidigare högre nivå. Vad gällde frågan?

Professor Hassler var i DI djupt bekymrad över att politikerna inte hade förstått betydelsen av ekonomisk tillväxt. Det innebar att Sverige skulle möta sämre tider långt under fullt kapacitetsutnyttjande. Mitt bidrag visade samma sak med ett annat ekonomiskt nyckeltal, förvärvsfrekvensen, som kommer in i diagrammet igen mycket lägre än för 27 år sedan. Tillväxttempot hade varit så dåligt att Sverige kom in 4,4 procent lägre och hade dragit på sig en betydande ”ledighetskommitté” av över 250 000 personer (4,4 gånger 58 000 personer). Det var slutsatsen i DI för två år sedan.

Varför blev det så? Därför att våra 349 i Riksdagen, som är inkörda på fördelningspolitik, ser varje ekonomiskt problem som behov av mer identitetspolitik. Hur den bedrivs kan sammanfattas i fem sentenser: Gör ingenting! Sätt dig på en stol! Vi tar hand om dig! Du får bidrag! Rösta på oss!

Identitetspolitik passar när en V-kris ska hanteras – det går snabbt ner och vänder i en snabb uppgång, som ett V. Man lånar pengar, ökar statsskulden tillfälligt och håller efterfrågan uppe så att jobben inte äventyras. Svackan fylls i och behandlingen är klar. Men det hände inte under 1990-talet för den extrema fördelningspolitiken tryckte hela tiden ner ekonomin och dödade effektivt bevekelsegrunderna för att ekonomin skulle växa och återhämta sig snabbt. Politikerna fick sina röster och det nöjde de sig med, som råa rösträknare. Hur det gick för Sverige var mindre intressant. Politiken förblev dysfunktionell. Slutsats: Identitetspolitik producerar ledighetskommittéer som röstar rätt.

I en video som finns på Nix to The Six Youtube-kanal från 18 april 2020 om Sverige gör om 1990-talets fel och politikerna väljer fel kristyp finns nedanstående diagram: 

Den videon har tydligen setts av etablissemanget för i SvD Näringsliv den 28 april 2020 berättas att två nationalekonomer inför ett seminarium anordnat av EU-kommissionens svenska representation, varnar deltagarna för att en utveckling efter en L-kris i Sverige och i EU:s olika länder skulle bli förödande för EU-projektet och kunna skapa en bakslag till fördel för mer självständiga nationalstater igen. Slutsatsen är att ledande svenska nationalekonomer spanar på de oberoende mediernas kommenterande ekonomer. Sverige, med den politik riksdagen för, producerar stagnerande spiraler. Vad en förvärvsfrekvens över 63 år, under en utfallsperiod av 35 år och en framskrivning över 28 år, berättar är övertygande läsning:

Robin Hood

Den första videon där Sveriges framtid beskrivs som en L-kris, är från 16 mars 2020 och heter Framtiden i Sverige efter Coronapandemin:

 

En månad senare diskuterades i oberoende medier i två videor vilken av de tre kristyperna Sverige hade framför sig: V, L eller U. Dels den redan nämnda från 18 april, dels en längre och mer problematiserande från 17 april 2020 där Swebb-TV:s Mikael Willgert samtalar med undertecknad i videon Nationalekonom Hans Jensevik om att inte upprepa 90-talskrisen:

Slutsatsen är att med diskussionerna om vilken typ av kris det var och hur den skulle hanteras av rikspolitikerna satte oberoende medier dagordningen. Än har inget av detta vid Valborg 2020 hunnit sätta några avgörande avtryck i riksdagsarbetet.

Riksdagen är upptagen av en annan fråga, nämligen läget för de mindre företagen. Men även denna fråga uppmärksammades först av oberoende medier och Swebb-TV:s Mikael Willgert. Först i en video från 17 mars 2020 med namnet Vad händer efter Corona ? Nationalekonom Hans Jensevik ger sin bild:

och lite längre fram (2 april 2020) i videon Om statens stödpaket i krisen. Nationalekonomen Hans Jensevik varnar småföretag:

Slutsatsen är att även här vred först de oberoende mediernas beskrivning av verkligheten uppmärksamheten från Sverigebilden och oppositionen kunde sakligt konfrontera och driva de etablerade partierna framför sig i rätt riktning till nytta för de mindre företagen. 

Detta om den korta sikten och där gäller V-krispolitik. Men den permanentades för 29 år sedan och konsekvenserna blev ett statsfinansiellt haveri när det i den längre sikten visade sig vara en L-kris. Den bibehållna felaktiga fördelningspolitiken byggde upp en ohållbar statsskuld. Här är de oberoende mediernas uppfattning att en upprepning kan utveckla en värre L-kris än för 29 år sedan. Det är fråga om en stor omläggning av politikens inriktning i Riksdagen omedelbart efter att de kortsiktiga lösningarna klarats av.

Alltså: Två etablerade nationalekonomer ledde ett seminarium inför EU-kommissionens svenska representation. Låt oss dra slutsatserna ur det första diagrammet som i någon version antagligen visades för seminariedeltagarna. Det kan vara hämtat från Mikael Willgert samtalar med mig i videon Nationalekonom Hans Jensevik om att inte upprepa 90-talskrisen från 17 april 2020:

Vilka var slutsatserna?

För det första är i december 2019 gapet mellan kurvorna 5 procent och varje procent i förvärvsfrekvensen motsvarar det året 61 000 personer. Identitetspolitikens ”ledighetskommitté” har växt med mer än 300 000 personer under dessa 29 år. I den ingick under en tid exempelvis Iraks nuvarande försvarsminister Najah al-Shammani. Han är svensk medborgare och har rösträtt till riksdagen.

För det andra blir denna kris förmodligen värre än den 29 år tidigare eftersom omvärlden nu också drabbats av Corona och stänger ner. Den här gången blir det ingen utveckling efter frågetecknen som skuggar den röda kurvan i diagrammet eftersom omvärlden för 29 år sedan var intakt med full efterfrågan riktat mot svensk exportindustri. Då tog fallet tre år och nu hävdas att det kan ta tre månader och ha en mycket lägre botten.

Slutsatserna av detta är två: Dels har svensk ekonomi växt med cirka två procent i snitt per år sedan 1990, dels visar nyckeltal för deltagandet i arbetslivet en stagnerande utveckling i en nedåtgående spiral, dvs identitetspolitiken bygger hela tiden ledighetskommittéer som lovas försörjning om de röstar rätt vart fjärde år.

Men denna tvåprocentiga genomsnittliga tillväxt över åren har inte räckt till för att betala dessa växande ledighetskommittéer som våra riksdagsmän håller sig med, utan det har under tiden även skett en utarmning av äldreomsorgen och hälso- och sjukvården och många andra verksamheter i samhällskontraktet. Till var och en av riksdagens 349 riksdagsmän kan ställas frågan varför en dubbelarbetande, högproduktiv, nettoskattebetalande, övertidsarbetande sjuksköterska med undermåliga semestervillkor på Akademiska sjukhuset i Uppsala via sin skattsedel ska finansiera bidrag till Iraks försvarsminister (& Co) och behöva arbeta i en verksamhet som långsiktigt späks ekonomiskt?

I Sverige idag finns 1,2 miljoner muslimer, varav 73 000 är islamister. Säg att 600 000 är svenska medborgare och varit i Sverige så länge att de får rösta i riksdagsvalen. Det innebär att Muslimska Brödraskapet genom klanröstning förfogar över 30 mandat i Riksdagen. Det ger en stark förhandlingsposition gentemot ”The Six” (dvs S, MP, C, L, KD och M). Muslimska Brödraskapet bestämmer i praktiken mycket av den svenska politiken i Riksdagen genom ”informella förhandlingar”, något som i andra rättsstater kallas korruption. Det finns till och med något så konkret som ett avtal med S från 1999.

Krisen ställer nu frågan mer öppet till ”The Six”: Hur korrumperade är de i meningen att gå i Muslimska Brödraskapets ledband? Ett sätt att materialisera innehållet i de svenska flaggorna, som nyligen dykt upp på riksdagsmännens kavajslag, och undanröja varje misstanke om korrupt beteende skulle vara att Riksdagen snarast fattar beslut om att ”Inga permanenta uppehållstillstånd beviljas kommande tolv år”, som är Nix to the Six första krav.

Framskrivningar av befolkningen visar att konsekvenserna vid fortsatt fri massinvandring i nuvarande takt blir att urbefolkning är i minoritet 2043 (markerat rött) och att en stor muslimsk folkgrupp växer till en majoritet cirka 2050. Sverige kan då bli en Islamisk Stat och värsta fall en Teokratisk Islamisk Diktatur som Irak idag.

De två nationalekonomerna på seminariet var Susanne Ackum, statssekreterare vid finansdepartementet under finanskrisen 2008–2009, och Karolina Ekholm, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, som förespråkade att det skulle kunna bli en U-kris om vettiga åtgärder vidtogs. En sådan visas schematiskt i nästa diagram:

Tillvaxt

I en U-kris, svart kurva, blir det en lite längre och utdragen svacka 2020 – 2022 och under den måste den extrema fördelningspolitiken avvecklas och den tidigare ekonomiska tillväxtpolitiken återinföras, som en gång i tiden byggde upp detta land till att 1970 anses vara ett av de rikaste i världen. Det sker då en snabb återhämtning genom egen försorg och förvärvsfrekvensen når en återställd nivå på 78 procent 2027 för att därefter fortsätta upp ytterligare. Med ekonomisk tillväxt som före 1970 kan Sverige bygga landet igen och återställa innehållet i samhällskontraktet.

Men detta kräver att ett antal institutioner i vår ekonomi reformeras samtidigt som den gamla skötsamhetens samhällsanda återinförs. Det blir svårare och tyngre på axlarna för politiker och tjänstemän när de igen måste känna ANSVARET att de förvaltar andras pengar och att detta ansvar också utkrävs.

Huruvida professor Karolina Ekholm, som förespråkade att det skulle kunna bli en U-kris om vettiga åtgärder vidtogs, menade en omläggning till en politik med ekonomisk tillväxt framgår inte av referatet. Men ekonomkårens ståndpunkt är klar, vilket professor John Hasslers refererade inlägg i DI redan 2018 visar. Allvaret i läget bör våra riksdagsmän inse och att det är dags att lämna den enkla identitetspolitiken som till och med förståndsklena kan hantera. Sverige är värd en mycket mer kompetentare och ansvarstagande politik.

Nationalekonomen Susanne Ackum menade vid seminariet att utvecklingen var oroande, med stora oklarheter kring förloppet för coronaviruset och att krisen kunde bli längre än vad man tror. Skulle den spilla över i den finansiella sektorn och varken företag eller människor har möjlighet att betala tillbaka lån kan det bli en längre depression.

Jens Matthiessen, rådgivare vid EU-kommissionens representation i Sverige, var också med och hoppades på att uppgången skulle bli snabbare än under finanskrisen 2008 - 2009. Blir det inte en finansiell kris är scenariot, enligt honom en snabb återhämtning. Men det är bara att konstatera: Att jämföra med finanskrisen 2008 - 09 är fel. Den var en kort V-kris.

Det som kommer nu är en kris som innehåller L-krisen för 29 år sedan, som en delmängd. Mycket talar för att den blir djupare och därmed sker återhämtningen från lägre nivå och det tar längre tid tillbaka till en acceptabel hög nivå, kanske hela tjugotalets tio år. Sverige kan inte räkna med internationell exportdriven draghjälp utan den måste kompenseras genom inhemsk turboeffektiv tillväxtpolitik. Försörjningsbördan blir tyngre med minst 600 000 ut i öppen arbetslöshet efter bara ett år. Dessutom har över två miljoner invandrare beviljats uppehållstillstånd under dessa 29 år varav en större flertal ska få sin försörjning ur folkhushållet.

Detta är läget som många ekonomer såg komma för flera år sedan och som refererades i DI tidigt under 2018 genom professor Hassler och undertecknad. DI kan inte räknas in i MSM (Main Stream Media) som hjälper det politiska etablissemanget att putsa på ”Sverigebilden”.

Hej Dagbok! Det blev som sagt en lång krönika. Det kan konstateras att oberoende medier ligger steget före MSM när det gäller rapportering om vad som händer i Sverige under Coronapandemin och den uppseglande L-krisen i ekonomin. Snart synas riksdagsmännens kvalitet i tacklingen av L-krisen. Sedan finns också frågan: Vem bestämmer i Sverige?

Hans Jensevik

Ordförande Nix to the Six